Kan det vara intressant?
Som inbiten löparnörd har jag letat mig runt på nätet efter bloggar m.m. som tar upp ämnet löpning och graviditet. Hur känns det för andra där ute? Jag tänkte om jag är intresserad av detta kanske andra har samma intresse. Det finns många som är inne på ämnet motion och graviditet. Powerwalks, lite gym m.m. men hur är det att träna på högre nivå. Jag ställer inte frågan om det är farligt eller inte eftersom jag redan rett ut detta med barnmorskan. Frågan jag ställer till andra och som jag hade tänkt börja redogöra för här på min blogg är lite hur formen kommer och går.
Redan innan jag ens kunde veta att jag var gravid hände nått med mig. Träningsplanen för dagen var ett lätt terrängpass på 60 min som sedan skulle skarvas med en orienteringsträning på ca. 30-40 min. Efter att jag hade sprungit 20 min orkade helt enkelt inte kroppen nå mer. Tempot var extremt långsamt (eftersom jag inte orkade fortare) och energin tog slut. Tanken var att jag troligast hade någon förkylning i kroppen så jag avbröt passet.
På fredagen var det dax för Springsteen i Stockholm och efter uppstigning innan kl 5 på morgonen, köande och en sjukt bra konsert var tanken att jag skulle gå och lägga mig, stiga upp tidigt och köa till konserten på lördag. Det blev ingen konsert för mig. Jag kände mig sjuk men kunde inte beskriva på vilket sätt, hade aldrig känt mig så förut. Jag var helt slut, klarade inte av värme och var yr. Jag grämde mig länge över den missade konserten (framförallt eftersom han spelade hela Darkness albumet) men nu när jag vet varför jag mådde som jag mådde spelar det inte någon roll nå mer 🙂
Tillbaka till träningen! Det har gått tungt enda sedan första början och jag är lite avundsjuk på dem som får en formtopp precis när det blivit gravida. Men vad spelar det för roll, det är för en god sak 🙂 Jag var anmäld till att springa O-ringen challange (10km/dag i 5 dagar med lätt orientering) i Boden men hade tankar på att inte delta. Jag ville ju inte göra bort mig. Nu var det för roligt för att ställa in så jag startade med tanken att prova. Jag höll betydligt bättre än vad jag trodde och låg totalt trea efter tre etapper. Däremot efter att jag start etapp 4 och sprungit ca. 3 km sa kroppen helt ifrån och jag var tvungen att bryta. Hyfsat nöjd med tanke på omständigheterna och 2015 när jag ska vara tillbaka på topp hoppas jag på att kunna ta hem tävlingen.
Jag är nu i vecka 21 och magen gör sig påmind när jag springer. Det här inlägget har varit en lite sammanfattning av vad som varit och jag tänkte att ni ska fä följa min träning fram till när barnet kommer. Sen kanske oxå min väg tillbaka till vad jag en gång var.